PEP
Postexponeringsprofylax (PEP) för hiv-prevention: En Enkel Guide
Postexponeringsprofylax (PEP) är en akut åtgärd för att förhindra hiv-infektion efter möjlig exponering för viruset. PEP innebär att man tar antiretrovirala läkemedel (ARV) under en kort period – vanligtvis 28 dagar – för att kraftigt minska risken att viruset etablerar sig i kroppen. Det är ett viktigt verktyg för personer som kan ha utsatts för hiv genom oskyddat sex, delning av nålar eller andra högriskaktiviteter. För att vara effektiv måste PEP startas inom 72 timmar efter exponering, och ju tidigare behandlingen börjar, desto större chans till framgång.
PEP fungerar genom att förhindra att hiv förökar sig i kroppen. Behandlingen består oftast av en kombination av två eller tre ARV-läkemedel, liknande de som används för personer som lever med hiv. Läkemedlen stoppar viruset från att reproducera sig och spridas, vilket ger immunsystemet en chans att eliminera viruset från kroppen innan det kan etablera en permanent infektion.
PEP rekommenderas för alla som kan ha utsatts för hiv. Vanliga situationer där PEP kan vara nödvändigt inkluderar:
– Oskyddat vaginalt eller analt sex med en partner vars hiv-status är okänd eller som är känd för att vara hiv-positiv och inte viralt undertryckt.
– Kondom som går sönder under sex med någon vars hiv-status är okänd.
– Delning av nålar eller annan injektionsutrustning med någon som kan vara hiv-positiv.
– Oavsiktlig exponering för hiv, som att en vårdpersonal blir stucken av en nål som är kontaminerad med hiv.
PEP är inte avsett för regelbundet bruk; det är en akut åtgärd och bör inte användas som en rutinmässig förebyggande strategi som PrEP (preexponeringsprofylax).
1. Omedelbar Åtgärd: Om du tror att du har utsatts för hiv, sök medicinsk hjälp omedelbart. Tid är avgörande; ju tidigare PEP startas, desto mer effektivt kommer det att vara.
2. Konsultera en Vårdgivare: PEP kan fås på akutmottagningar, sexualhälsokliniker och hos vissa allmänläkare. Vårdgivaren kommer att bedöma din risk och, om det är lämpligt, förskriva en PEP-behandling.
3. Starta Behandlingen Snabbt: PEP bör startas så snart som möjligt, helst inom 2 timmar, men senast inom 72 timmar efter exponering.
4. Följa Behandlingen: PEP innebär att ta ARV-läkemedel dagligen i 28 dagar. Det är avgörande att följa denna behandlingsplan för att PEP ska vara effektivt. Att missa doser kan minska behandlingens effektivitet.
5. Uppföljningstester: Efter avslutad PEP är det viktigt att följa upp med din vårdgivare. hiv-tester kommer att göras vid olika intervaller (vanligtvis vid 4 till 6 veckor, 3 månader och 6 månader) för att säkerställa att viruset inte har överförts.
PEP är mycket effektivt när det tas korrekt och startas snabbt. Studier har visat att PEP kan minska risken för hiv-infektion med mer än 80 % om hela behandlingen fullföljs och inga doser missas. Dock är PEP inte 100 % effektivt, och framgången med behandlingen beror på flera faktorer, inklusive tiden som gått sedan exponeringen, individens följsamhet till läkemedelsregimen och typen av exponering.
PEP ger inte ett kontinuerligt skydd mot hiv, vilket betyder att personer som löper fortsatt risk för hiv-exponering bör överväga andra förebyggande åtgärder, som PrEP eller konsekvent kondomanvändning.
De flesta tolererar PEP väl, men vissa kan uppleva biverkningar, inklusive illamående, trötthet, huvudvärk och diarré. Dessa biverkningar är oftast tillfälliga och kan hanteras med stödjande vård. Det är viktigt att diskutera eventuella biverkningar med din vårdgivare för att säkerställa att de inte påverkar genomförandet av behandlingen.
I Sverige är PEP allmänt tillgängligt och kan fås genom akutmottagningar, sexualhälsokliniker och hos vissa allmänläkare. Det svenska sjukvårdssystemet säkerställer att PEP är tillgängligt för dem som behöver det, och kostnaderna täcks vanligtvis av den offentliga sjukvårdsförsäkringen, vilket gör det överkomligt för de flesta invånare.
Sverige följer internationella riktlinjer för PEP, med ett starkt fokus på snabb tillgång och följsamhet till behandlingen. Folkhälsokampanjer syftar också till att öka medvetenheten om PEP, särskilt bland högriskgrupper, så att individer vet var och hur de ska söka hjälp om de behöver det.
PEP är ett viktigt verktyg i kampen mot hiv och erbjuder en sista försvarslinje efter potentiell exponering. Även om det är mycket effektivt är det avgörande att PEP startas så snart som möjligt efter exponering och att hela behandlingen fullföljs. I Sverige är PEP tillgängligt och stöds av ett robust sjukvårdssystem, vilket säkerställer att de som är i riskzonen kan få den nödvändiga behandlingen snabbt och effektivt.
För mer information eller för att få tillgång till PEP i Sverige uppmanas individer att kontakta lokala sexualhälsotjänster eller akutmottagningar.
1. WHO. Post-Exposure Prophylaxis for hiv Infection. [WHO](https://www.who.int).
2. Centers for Disease Control and Prevention. PEP: Post-Exposure Prophylaxis. [CDC](https://www.cdc.gov).
3. Terrence Higgins Trust. How to Get PEP. [THT](https://www.tht.org.uk).
4. Folkhälsomyndigheten. Information om PEP. [Folkhälsomyndigheten](https://www.folkhalsomyndigheten.se).
5. European AIDS Treatment Group. PEP (Post-Exposure Prophylaxis). [EATG](https://www.eatg.org).
6. NHS. Post-Exposure Prophylaxis (PEP). [NHS](https://www.nhs.uk).
7. Vårdguiden 1177. Postexpositionsprofylax (PEP). [1177.se](https://www.1177.se).
8. Smittskyddsinstitutet. PEP Information och Vägledning. [Smittskyddsinstitutet](https://www.smittskyddsinstitutet.se).9. Hiv-Sverige. Förebyggande åtgärder för hiv. [Hiv-Sverige](https://www.hiv-sverige.se)